Du är så jävla ful

Hörde på radion idag:

Men det blir sol på lördag!
Tänker ibland: shit jag ser ju ut som en halv människa, inte konstigt att folk gav mig hard time i skolan, jag förtjänar det. Asså även tjugo år senare tänker man så...
Det går runt som en cykel, kommer tillbaka, så glömmer man ett par bast... men det cyklar tillbaka den jäveln.
Men är det viktigt?

Vi tar och peppar upp oss lite:
Lyssna på Stina nu: öva på att trivas med dig mol alena ty det måste du annars är det kört som bilen.
Man ska helst inte mobba sig själv, "i nian kastade jag en sten i mitt eget huvud" osv. Men nu är jag vuxen och skäms över mitt gamla beteende.

Nä vahetere då ska jag ta lite opium, väva matta, köra ett trettiotal ECT, raka mig som en delfin, le som en delfin... Sedan lite sömn, drömma om sura vampyrer och glömma bort allt viktigt, va en vanlig tjej helt enkelt.