Presang

Jag vill inte äta gris. Villintevillintevillinte. Det finns ingen kvar.
Jag ville va som du.
Anal som ett svin.
Du kan inte andas, rummet är fullt av graffare. Det blir vår så småningom, du ska bara genom hell först och allt som du glömde som kommer som brev på posten.
Jag ligger på ett hotell rum i Bergen och gnyr, det är contemporary musicians över allt och jag sär skriver. Ryggen har fastnat i en jävligt smärt sam modus. Snart får kvin nor bör ja kö ra bil.
Earth hour.
Banan milkshakes är lycka, kvinnor är exotiska – vi förstår oss inte på dem.

Det är jag som är IT. Du kanske minns mig från filmer som IT. Det blev inte mer än så.
Jag är 15 år och jag vill jätte jätte gärna bli foto modell.
Det luktar barn här.
Mannen kan inte klara sig själv. Ät en halv ko och dojja. Det är vår som in i helvete.
Jag har chattat på nätet under namnet Glenn. We have a message for the kids. Du är naiv.
Hela världen är verkligen underbar. Om man är korkad, torr och glad. Jag är som glas, rund.

Premiär ikväll, därav frånvaron.
I Bergen.
Kom dit.

Log

Sons of Liberty säger:
Att göra föreställning är som att gå igenom puberteten om och om igen, så jävla mycket känslor hela tiden.
Shit mannen! Det är som att bli lämnad när det går dåligt och som en födsel när det går bra, du studsar runt på din inre Balrog genom en mörk tunnel av blod, slem och shite, landar heavy på någon slags scen och upplever några timmar av total hallojs. Livet i ett nötskal.
Det är pirr, förvåning, förvirring, något pompöst, fruktan, rädsla, ilska och dödsångest.

Delfinen säger: Owiiii dweeep
Typ det göör ont men gåår ändå.
Torrt
Torrt
Du är här du kom ut som en vandrare.
Pinne.
Ja så är det.
Amen.
Hans bebisdotter kom hem med ett rapportkort? Allt jag kunde visa upp var en splitter ny sportbil. Så är det.
Alla jobbar. Alla vill ha/vara Heath the Joker. Alla kollar på House. Alla ollar dina dörrhandtag.
Alla vill till andra sidan, möta herren. Se honom ligga öfver dig i krubban som i Lilja 4-ever. Han kommer sakta upp – , bildruta för bildruta och kommer stilla, efter ett juck. Han kommer stilla och ser på dig med medlidande, fångar dina tårar i sina nävar så att säga.

Barf.

Flyget tippar.
Du vaknar upp i en dålig film, the afterlife?
Du paddlar frenetiskt som en gnagare runt runt på stilla havet som Tom Hanks utklädd till Jesus bland en massa fedex och en fotboll som enda kompis och trattar in urin i analen, för det sa någon var smart när man var uttorkad på havet… fram tills fotbollen påpekar att det var ju havsvatten du skulle sila in.
Ba: kunde du inte sagt det lite tidigare?
Så du drar ner brallorna, tar ett goth tag med nävarna och pumpar dig fram i knävecken upp och ner längs flotten och ställer dig sedan på huvudet i ett par timmar. Således undviker du att bli uttorkad.
MEN förnedringen slipper du inte undan.
I all evighet.
Inför låsta dörrar med ollade dörrhandtag. Sätt dig på den metaforen och rotera.

Lisa och Stina.
Vi är sam och Fritzl. Vi går för att möta herren.
Linx linx linx rechts linx…
Hur ser han ut da? Ingen aning, jag tror han har skägg. Han bor i en källare. Vi vet att ni har klaustrofobi, det har vi också.

Vi tänkte visa hur det går till när man inte överlever ett krig eller Estonia. Har oskyddat sex om och om igen, med folk från Ukraina.

Tillsammans är vi den som gömde sig i någon annans skyddsrum och åt upp deras konserver och sedan dog av fetma medan kriget härjade ovanför. Den som råkade fastna i hyttdörren. Den som inte riktigt hann med, för det var för jobbigt. Det fanns andra saker att tänka på.

Blabla
Ett minne:
Vår (eller egentligen februari men känslan)
Twin-peaks, Chris Isaak – wicked game, Shuffleboard, Leisure suit Larry 4, Högalidsskolan from hell.
Det var sportlov och jag ville se ut som Izabella Scorupco när hon sjöng shame shame shame i nån slags rocky reklam. Körde nån mayhem jeans o jacka kopia jag totat ihop från Ellos postorder. Jag hade blå runda solbrillor som John Lennon och knatade ut i solen utan worries, det var säkert kallt som satan.
Det var på den tiden man inte hade lärt sig skämmas over sig själv ännu, eller brydde sig om kyla. En vårig känsla.
Mjehe.

Nu luktar jag bara gubbe.

Men allt går, man måste bara bestämma sig. Inte tant.
Vägra nucka, vägra Olle Ljungström syndromet – grejen som lätt drabbar kulturarbetare med för mycket spegel och ensam med en kaffe och cigg lite här och var runtomkring i världen typ dygnets alla timmar.
Man måste kanske ha någon att ta hand om när man inte står ut med att bara vårda sig själv hur kul det än kan värka till en början. En tyghäst?
Man blir som lite ”eljest” annars.

Kors man får bära:
Av wood fulla av vahetere pligg.
Log.
Jag kånkar runt på en himlans massa Jesus på vandrande pinne. (till nordman)
Ryggen är mör.
Robert Broberg prylen för exempel.
Och en total fobi för folk! De är så jäkla läskiga. Askonstiga på nattåget. Man blir kär i dem, så drar dem, så luktar de olika: Spolarvätska – sedan jordgubbssudd och lite ballong. Kroppsvätskor.

Hur gör man när man ska dö da undrar ni ? Får man välja mellan brännas, grävas och läggas in? Läggas in i en glasboks med vinäger och stå på ditt kontor och gapa i all evinnerlighet. Frysas ner som herr Moron och aldrig vakna på riktigt. Mja. Jag tycker kremering verkar läskigt om man skulle råka vakna till. Fast levande begravd är ju inte heller skojs. Fan kan man inte bara få slippa dö. Det hade vart praktiskt, ingen dog. Ej heller dina vänner och husdjur och så blir det överbefolkat och så ser vi om det kanske blir lite mer hallojs.

Den najsaste promenaden är i alla fall isbanan i Luleå. Vandra rätt ut på havet Jesus, och bara knata på till rytmen av din egen röst på Ipoden.
Egocentrin också.

Unt the curse av eternal heartbreak. Folk ba: neeej asså jag tar gärna din kompis eller den som står precis bredvid. Ja hon ja! Neej inte du – den andra.

Som Rasmus på luften.
Bastuträsk.
Och nu pratar jag inte om att ”s”välja sig själv.
Utan: världen är för dum för att förstå att den vill ha dig. Du är för dum för mig ditt jävla pygmeoffer. Ett universellt problem?

Man ska alltid köp bilarna på tåget i alla fall. Svinfärska – nam!
Kärlek och rymden. Sluta säga eller hur Stina.