Stäb me in your own time

Livet:

Det börjar med bråk och slutar med gagboll.

Tänk att dö selfiedöden?

Ba: ja du är jättesöt.

Oroa dig inte!

Vi tittar på dig och tycker att du är jättesöt.

Dör.

Måndag.

Jag sitter på playan och åtrår booty.

Inte bara piratpengar då utan kropp.

En mutti räknar upp för sin treåring alla djur hon tycker är farliga:

Tiger haj lejon piraya ehm varg björn leopard ehm noshörning ehm isbjörn hyena killer whale...

Om jag kunde skulle jag lägga till: människa.

Tänker:

Gud kommer att strida med ljusets söner.

Och tjejerna kommer att kolla på varandras pattar and fantasize. 
Fantiserar.
Typ 90 % av min tid.

Jag minns när jag var fjorton och hängde ut högtalarna genom fönstret och tvingade alla att lyssna på Pj Harvey.

Sedan minns jag inget mer. Får lust att skriva en pjäs om sådant. Om att inte minnas eller vara ihågkommen, den folk inte tänker på när de ska ha fest. En sådan pjäs.

Disclaimer.

Med en hjälte som pratgnäller med sig själv.
Typ: I was gonna have a calm nice family holiday but no. I have to chase den och den idioten och tigga bekräftelse polis ångest relationer prosecco (hehe) cop cop jippi kayey mammaknullare osv. 

Nej.

Och inte något om tonårskärlek eller att bli bekräftad av någon typ magisk och odödlig som man ser upp till. 
Mer om tystnad, förnedring, osynlig och grabbgäng fulla av förakt. Vanliga tråkiga dödliga med skavanks.

Så ligger det till.

(rabblar):

Jag vill se eighties ut i håret.

Lyssna på en rant om en råtta.

Vara tillräckligt förstörd för att palla bo kvar i den där stan. Där man växte upp, gick i högstadiet, satt och kollade på andra som hånglade på skinnarviksberget innan ni föddes. Satt och grät över bästisar som hånglade med killen man var kär i på långholmen innan ni föddes osv. Jag orkar inte gå ett varv till runt den där jävla holmen, kan den inte bara sjunka och ta skräpet med sig. 
(det är på skoj)

Sommar del fem.

Är trött på folks kropp. 
Rädd och kåt kropp. 
Kåt och bränd kropp. 

Som badar.
Rädd, kåt och bränd kropp som simmar runt och försöker tänka på annat än sin kropp.
The värk of the mens. Its back.

Ett mörkt födande. Tills hon dör. 
Roliga instagrams från havet.
Ruttnande kroppar i havet.

Selfiedeath (death by selfie) 2:

Idé till en långfilm:

Jag fattar inte hur jag blev så tråkig?
Idé till en musikvideo:

Jag fattar inte hur jag blev så tråkig?

Jag fattar inte hur jag blev så tråkig?

Jag fattar inte hur jag blev så tråkig?
Idé till en roman:

Jag fattar inte hur jag blev så tråkig?

Åhåh E de inte verklighet så drömmer jag?

Hur mår vi?

Allt gör ont. Så gör man en föreställning om det.

Tänk. 
Man blir så lätt bortglömd. Tänker mycket på det. 

Plötsligt händer det.
Man har på sig en thong.

Jag är ledsen. Det är så klassiskt, man blir arg och kall och värsta Mårran.

Värsta Mårran alltså.
Och en neonbong. En bong av neon liksom!

Allt gör ont. Så gör man en föreställning om det.

Kanske en barnföreställning under ett lakan.

Sjunga Ted under ett lakan.

Snickra under ett lakan.

Ha disco under ett lakan. På en rullstol.

(Håkan-kör)

A AAAAA AAAA AAAAA

Lilla stjärna.

Jag har inte tvättat mitt hair sedan juni.

(Håkan-kör)

A AAAAA AAAA AAAAA

Selfie death/death by selfie 3:

Till alla oss som känner oss utanför och outside. Är inte det typ alla? Är inte det alla?

Vägra acceptera verligheten som den är. men det går inte. 
Dagdröm. Nu!

Och! 

Men man måste flabba med den man är med. Det är kärlek.

Vi bråkar som tonnisar och knullar till Drängarna.

Det är riktigt.

Och.

Folk går från att skriva pubertalt och självutlämnade och ångestladdat om kärlek och döden till att skriva om kaffe, sin diet och sina barn. 

Stockholm:

Vi sätter den mest handikappade i det mest trafikerade hörnet.

Vi tar de snyggaste och sätter på dem obekväma kläder och sätter dem i mitten också, så blandar vi.

Alla ba: tänk att få uppträda i Globen eller på Skansen eller Dramaten.

Men glömmer att man kan göra det och ingen gillar en ändå.

Tänkte på det när jag såg en kändis på Skansen på teve, hon flängde runt men publiken flängde inte med.

Det måste ha känts sådär, att man får ett break men ändå aldrig det där breaket. Man blir aldrig poppis eller folkär. 

Döden på skansen typ.

Death on Dramaten.

Ba nu ska livet börje... Nu kommer allt det där jag drömt om. Det kommer lossna. Så tänkte säkert Robin Williams också. Att snart måste jag väl känna mig tillfreds, mer nöjd.
Och så dagdrömmer vi allihopa att vi är superstjärnor och det är rätt fint att alla drömmer samma.
Alla drömmer om samma kärlek. Samma skin mot skin och bubblande feeling av läpp mot tunga. Och om dig. Och så gör man folk till Gods som man tillber. Som Thor typ. Och det gör ont när de där Gudarna inte ens märker att man finns...

Bättre och bättre dag dör dag.

Jag gör:

Shoegazing teater.

Shoegaze poesi. B-poesi. Post-trash camp kollagekonst. Shoe gaze liv. Jag går gatan shoegaze ned. 

Söv mig som en björn.

Kan inte sluta scream.

Ba tranquilize me like a bear.

Spol o sug mich.

Skjut mig som en björn!

Kärlek 

Hat 

Skuld 

Förlåtelse 

Skam 

Sverige

Bloggar

Prosecco

Försoning

Arbeta jämt.

Hur långt räcker ens självkänsla?

Que todo.

Do u belieb in life after liebe?

/
Svinet