De kör rave på Beverly Hills.
Revenge.
Is what im talking about.
Hämnd.
Justin Bieber:
Om jag bara ler jättemycket så tycker folk om mig.
Jag:
Om man bara blundar så går man rätt in i väggen.
Det är som kärlek.
Känt svenskt ordstäv.
Yeah.
Justin:
Vad har det blivit av mig.
Kan man fråga sig.
Jag:
If I had a hammer.
If only liksom.
Then.
Yeah you know… Osv.
Hjältar finns på båda sidor.
Ondskan finns överallt.
Dags att koppla av.
Och tappa tänderna.
Sälj grej med tjej.
”Vi hedrar henne genom att äta henne.”
Crazy kids.
Man känner sig så äcklig med munsår.
Som en levande bakterie ba: I bring plague.
Svett och skam.
Kannibalklubben.
Arbetsknarkande bekräftelsejunkie.
Jag vill skriva om det där med fulhet.
Ibland känns det som att man tillhör en annan slags ras av
människa. Som folk tycker lite synd om.
Haha.
Och man hälsar på vackra människor och man tänker… Att man
aldrig kommer ta på någon av dem, eftersom man är en annan slags människa.
Och de trycker ens hand, ler vänligt, man blir svag. I knäna.
Det är som att hälsa på en annan planet för en stund.
Eller fast vad är kärlek?
Bebis, gör mig inte illa.
Och en illa tilltygad dansföreställning.
Bekräftelse. Trygghet. Tillit. Värme. Att få vara sig själv? (torrt skratt)
Kramar.
Buffalo Bill slänger klyschor om kroppen.
-Fyi, jag ska ta livet av mig.
Livet:
Den här slagsmålsscenen is taking fucking forever!
Den här biljakten is taking too long man.
Först så.
Det är.
Dagens plan:
Älta
Läsa text
Läsa allt som finns
Simma
Repa
Sova
För tre veckor sedan:
Det är lite Armageddon i luften. Känner det. I huvud, axlar,
knä o tå.
Vi är en generation av delfiner.
Man upplever sensationen av att man håller på att skita ned
sig av skräck lite nu och då.
Jag:
En spågumma har sagt att du är ful.
Förtrollad.
Flute plays mournful tune.
Man förstår inte rätt så många människor.
De är konstiga.
Mournful tune continues.
Och ett enormt begravningståg.
Justin Bieber:
Lugnast vinner.
Sitt still i båten.
Plantera dina rötter.
Eller som Hannibal Lecter säger:
Lejonet är inte i rummet. Du vet när det är det.
Evolutionär uppkomst av uteslutning av onödiga människor.
Mat.
Jag:
Ögon är jobbiga.
Ögon är jobbiga.
Man måste titta in i dem och prata då och då, men man blir ju
bara kär eller rädd hela tiden då, man orkar inte.
Misogyn.
Vår kannibal älskar kvinnor. Han vill konsumera dem.
En sadist.
Very hard to catch.
Vad tänker han när han äter?
Du blir vad du äter.
Du blir en... kvinna.
Polisen kan inte rädda någon.
Det är en så hemsk metafor det där. Polisen kan inte rädda
någon.
Och alla som dör har liksom en mamma och pappa.
Why liksom?
Justin:
Skrika in i en handduk.
En Monarkfjäril kan flappra 400 mil. Den navigerar utan
karta.
För att hitta sin löver.
Navigerar efter solen.
Lejonet är inte i rummet.
Var lite cool nu.
Folk har så äcklig parfym.
Plan för dagen:
Inte kompromissa sin konst va! Not, no, nej.
Svika konsten.
Såhär startar Beverly Hills 90210:
Någon ligger på golvet. Klockan tjuter.
(replik)
Ny stad, nytt jobb, inga vänner.
Jag ska jaga en mördare som syr kläder av kvinnohudar och få hjälp att
leta av en kannibal.
Jag känner mig pepp.
Och så lite rockmusik och så är vi igång.
I ett random mörkt rum.
(läs teater)
Med hjärtat i halsen.
Folk ba:
Vi ska ta hand om er.
Sätt dig ned.
Kill kill kill.
Och så kommer det en uggla.
Från mig till bloggaren:
Jag får en känsla av att du lagar massor av mat, fotar den i snyggt
ljus, postar den på Instagram och sedan slänger den i soporna.
Och så dagens outfit. Man ser benknotor radade på varandra med någon
slags ryggrad som håller ihop hela spektaklet.
Och så kommer det en uggla.
Och jag undrar varför jag ska läsa om kända människors liv, att de just var på bio, varför ska jag läsa det?
Livet för den snygge:
Du är dryg.
Du är populär.
Så går det rätt mycket tid.
Du blir gammal och tärd, så knackar döden på, vill spela schack, men du
vet inte ens vad schack är så du torskar redan innan du ens har börjat.
Och så kommer det en björn och tuggar på dig.
Vid vägkanten.
Bilar kör förbi.
Wrooom.
Ingen bryr sig.
Blod, ben och death.
Silence.
Silence.
/Justin Beaver
