Klageri klagera

Jag håller på att bli en dålig människa.
2007 –året då jag hamnade helt fel.

När det gäller löve... vad det nu än var för läxa jag skulle lära mig, jag har fattat det nu. jag har hajjat, ok?

Juni

Pain = ett bröd som jag är van vid, nu ska jag lova att inte äta ihjäl mig igen, inte gråta ihjäl mig igen. Bli en ren och klok människa, självisk, elak, lat och förvirrad. Fuckar upp allting och får ångest över det. Grav ångest och paranoia. Hela världen ser hur jag är. Man tror att man går vidare från högstadiet men nej.

De flesta ensamma, vi köpte åtta wienerbröd, vi var otrevliga, i vägen, tjocka, fula och lata. Min mage värker av all maten. Paranoia, hypokondri. Jag är orolig över...

Natten är sen igen. Sol dygnet runt. Tältläger, verkar som att döden är nära. Somna in till sounds of the rainforest som skövlas och apor som brinner. Slå en blodfylld pinata. Yippi ka yey motherfucker!
Jippie kayey motherfucker

Traditionellt men inte sentimentalt. Kom in. Knastertorr hand. Liten och ganska salt. Jag har hittat min nisch, jag beklagar din sorg. Du är tjock men tycker att alla andra är tjocka.

Myggor är bög.

Hur träffades ni? Är du radikal? Är jag vänster. Har jag svikit nåt, borde jag ha dåligt samvete, mer solidarisk. Eh nej, varför det?

Jag tänkte läsa upp lite ur min dagbok:
Misery complaint self pity. Injustice.
Misery complaint self pity. Injustice.
Misery loves company.




Asså folk har gått för mycket på terapi för att ha självdistans nuförtiden, eller så är dom för influerade av den Spanska inkvisitionen och ingen humor ingen humor.

Starving fucked up models. Uppknullade pro-anna fotomodeller med egen blogg gör att jag vill röka crack... svensk postpunk. svensk påskpunk. svensk påspunk. Jag känner mig utanför livet. Nummen. Saker händer och jag är en transdimentionalist, inte helt där. Handlinsförlamad men ändå glad, zombie.
Norman Bates, farmor är Norman Bates och jag är Satans lilla hjälpare. Farmor hatar mig och jag hatar henne tillbaka. Ligger på kökssoffan ensam med myggen medan alla leker utanför. Det är midsommar och hon är sin enda dag på året hemma. Ensam i köket på soffan medan alla leker utanför. Ingen orkar umgås med henne, så är det väl att bli gammal. Du är typ lika ensam som nu fast ännu värre. Du kan inte ens låtsas att du har en massa vänner för alla vet vad du gör, att du kissar på dig inomhus osv.

Det är midsommar och man ska äta jordgubbar. Det är fan aldrig gott, sluta med det. Hur ska man göra för att dom ska bli goda?
Folk är så jävla dumma. Idag var jag och woggade i skogen och så möte jag en ren. Vi stod och såg på varann länge, den joggade lite längs vägen och stanna o glodde på mig lite till. Sen sprang han, jag sprang åt andra hållet. Sen såg jag en ekorre, sen hörde jag en orre, sen hörde jag göken, sen satte jag på min ipod.

Man får vara glad så länge dom man älskar lever, och man får vara jävligt ledsen när dom dör.

Någon som är vilse vill vi se.
Havet är djupt.
Romantik existerar bara på film, i verkligheten är alla helt jävla blåsta
Folk som blir kära på riktigt dör alltid och får därmed inte uppleva den där lyckan mer än typ fem minuter men det kanske är värt det.
konst är ofräscht.
Jag vet inte vad jag tycker är vackert. Någon som inte tycker synd om sig själv, någon som har empati är lite snygg.