I en humdrum småstad somewhere in Sweden.
The Shire?
Allt är stängt, always.
Det är only men överallt.
Bara jul och näver vinter.
Det finns inga gemytlich småfik med modellservitriser med små skirts, inga studs, ingen halvt efterbliven stor man med lapp för ögat som samlar på kitchy hawai kassett pinup BOB rekvisita.
Ingen flawless toddle tiara pumpkin cherry vulgare coctail supermama.
Ingen skog.
Inga ugglor.
Det finns paj.
Kaffet smakar skit.
Och män som gått full retard.
Visa pattarna.
Du ligger och bubblar i en plastpåse på havets botten.
Hah.
The end.Julen: We buy pink shit.
Fast nu är den över.
Nytt år = nytt
misery to be had.
Och allt jag kan
tänka på är: visa pattarna. The enda. Rent metaforiskt.
Visa
pattarna.
Egoism känns
så… early 2013.
Samarbete rules.
Och visa pattarna.
2013: vinkar adjö
till individualism som vi känner det, panikångest, jojoflyttande och Reinfeldts
isdrottningsstyre.
2014: jag blir en
enorm franchise, typ Pokémon - catch em all.
Näsblod kommer
starkt.
Även brunt smink i
alla former. Och fetma.
Och socialism.
Jag ska klara av att
skriva en linjär berättelse.
Och inte ha ågren
över pengar och jobb.
Inte tråka ut min
kille med alla mina krämpor.
Kulla Gulla.
Like a pro.
Knotar på så länge:
Bless alla ni och hoppas ni överlevt julen mucho bra.
/Tönten.
