torsdag 29 april 2010

Blinded baj dö life


Jag slickar såren. Se framför dig en människa som liksom slickar i sina sår, där är jag nu.
Det regnar också fan.

Så finns det ju det där med perspektiv och hela världen och oljeutsläpp och en skitbra dokumentär om Tjernobyl post Armageddon landskap och djuren är bäst! Det finns hus som luktar bajs.
Det fanns Grizzly man - han hade det jobbigt.
Det finns dom som ingen tänker på, vem ska tänka på dom?
Jag ska fan tänka på dom.
Det finns bra böcker. Det finns Jon Ajvide Lindqvist.
JAG VILL JOBBA MED DIG JON!
Det finns sol och hund och jag har inte Cancer – vad jag vet.
Och stackars Madeleine, man måste alltid jämföra. Och han Daniel är väl typ sjuk i njurarna.
Stackars alla andra.
Stackars alla.
Jag drömmer om en bättre framtid.
För barnen.
Hah.

Shit mannen: Min framtid är så ljus att jag blir uv-blind.

Alltså: jag skulle vilja att det var vår och att jag var kär och snygg och glad.
Så att folk ba: yeah.
Istället för att folk ba: usch nej vi tar din kompis istället.
Story of my life på alla fronter.
Vi tar din kompis istället.
Jag ska skriva en roman, den ska heta Vi tar din kompis istället. Och alla ska gråta och ba: jah shit sådär kan det va för vissa.
Eller nej nej nej.
Tror fan jag ska börja skriva i blod. En erotisk vampyrroman som sakta tar livet av mig, haha.
Den här boken blev hennes död – bokstavligen - och snygga människor spelar huvudrollen i filmatiseringen i vad som verkar vara en orgie i bar överkropp.
Kände en kille en gång som skrev kärleksbrev i blod (inte till mig då) och han jobbade på Delicato. Han sa att folk körde runkbulle, loskade och snusade samt annat i dammsugaredegen. Det är lite spännande att äta delicatogrejer efter det, kan liksom inte helt slappna av och bara njuta.

En date:
Det blir som jag har tänkt.
Du spyr.
Jag går hem.
Så gör vi allvar.
(med basröst)
Och det är då som det stora vemodet rullar in.

Jag äter nudlarna med ljummet kranvatten.
Som en bleknande regnbåge. Som den där Jenny Wilson låten.
Fast den är ju fin iof.
Hah.

Jag är fan trött.
Känner mig sårbar nu.
Say uh girl, hm hm like an electric eel.

Typ 2010 börja om igen så att jag kan få vara lite stark istället för svag. Svag är inte pepp.
Samtidigt så vet jag ju att allt är aspepp egentligen, man måste bara vara smart som människa och hjälpa de andra barnen. Tänka kloka saker och göra bra konst och ta hand om sig och dig och tjo haj.
Och rädda barnen.
Men fan det är inte alltid så lätt.
Fast jo.
Det är lätt måste man tänka. Och så slutar man tänka så jävla mycket, eller slutar lägga känslor på tankar.
Unt so wieder. Ni förstår.
Save the children.
And the whales?

Men såhär va:
Stockholms kulturliv:
Folk utgår från att allt du gör är skit.
Allt du gör ÄR skit.
Särskilt i Stockholm.

”Och så bygger vi en stor tortyrmaskin”

Saw är typ en dokumentär.
Alla filmer är dokumentärer. Man ser fler bilder i filmer än vad man trodde fanns, alla de små bilderna bara trivs och gror i ditt undermedvetna för att hoppa fram i revy i dina mardrömmar. Men det har ju varit en helvetes massa människors verklighet. Fast dom kanske inte önskade att någon skulle se de bilderna typ:
-Jag vill inte att du minns mig som Wiccermannen typ - jag är bonde och inget jävla offer.

Det är som en animerad film med roadkills som ligger och fantiserar, bara det att jag inte kan teckna och istället för djur är det kvinnor och barn som snackar typ:
-Hur blev det såhär?
Eller:
-Jahapp såhär blev det. Jag kommer för alltid bli ihågkommen som hon som låg strippad på en äng – med en bitboll i käften! Som symbolen som tidigare hette Prince som ingen kommer ihåg hur den såg ut. Något med manligt och kvinnligt va. Nåt me yin & yang typ.
Va?
Eller?
Hallå?

Kom loss.
Var i din andning.
(medan någon varsamt lindar in dig i någon helvetisk komplicerad maskinkonstruktion.
Man hajjar inte helt vad maskinen ska göra men ont som satan gör det.

Jo det är en vampyrmaskin som suger ut din livslust. Den är som Stockholmare mellan 14-40 typ.
Eller de flesta.
Som fan.

Say: Uh girl! Hm hm crabbing like electric eel.

Något man ska hälla i något som går upp i en massa rör så går en kör med en massa OBH Nordica maskiner igång och brölar.
Fast egentligen är det ett satans rymdskepp som ska ta oss till en ny och lite kladdigare dimension.
Det är väl så man ska tänka. När man ligger och blir begravd i sin egen skit, eller?
Ett råd: sluta gräm dig, eller.
Låt fingrarna möta tårna, din jävel. (med en stor jävla dildo i handen)
-I feel numb.
Den är fylld med vatten och gjord av kristall,
luktar vitlök. Och spyr förolämpningar. Den ba: Yo...! Slap that…!

”Och så bygger vi en stor tortyrmaskin”

Kan käken gå ur led av en stor bitboll?

Hennes finaste timma.
Her finest hour.
Och Bullock tackar i sitt Oscarstal för sin man som gråter av tacksamhet samtidigt som han sitter och sextextar med en nasse.
Det är min bild av kärlek.

CAT PART.
Miau

Inget skriker SUICID som Luleå en lördag. Man snubblar in i glasdörren på smedjan och noterar ett par tusen affärer som luktar bajs.
Som siktar högt.

Det finns ett par filmgenrer som jag inte ser:
Katastrof.
Krig.
Shopping.

Det är lätt att tänka att fisk inte känner smärta.

Och snart börjar grillsäsongen. Vi gläder oss va, ey? Ey?
Folk gifter sig och grejer.
Vi andra ligger och skriker.
Jag ska göra radioteater av det där. Ljudkonst typ.
Jag ska förvandla mig till varulv. Jag ska krångla mig ur en plastpåse.
Vänta bara.

/George B

5 kommentarer:

  1. Monumentalt.
    Jag väntar.

    (Det här går egentligen inte att kommentera utan att se ögonen men alltså...)

    Och förresten:
    Näe, det syns inte.

    Och förresten:
    Du kan få signera en bok som kom med posten igår, något om rosa horfluff & anti-transcendentala enhörningar & grejer. Ja, i blod då.

    SvaraRadera
  2. Haha, den boken är väl sisådär men fina bilder. Jag signerar gärna med en hel sida om Calles peppighet i blo.

    Och förresten: man blir som ett fyllo när man inte sovit. Ett egocentrerat fyllo pucko som inatt glömde stänga sin egen ytterdörr, asså stänga som i den var på glänt.

    Ja fridens liljor, du är som vanligt en gul fin blomma i satans gråa trädgård.
    /S

    SvaraRadera
  3. Achtung! Jag kommer inte låta dig glömma det signeringslöftet ;)

    Det är nödvändigtvis inte ego att lämna öppet. Man måste balansera & låta saker sippra igenom.

    Naaaww, tack så mycket :)

    SvaraRadera
  4. jag bor i en plastpåse.
    slash soppåse.
    slash jag städar men det ser fortfarande för jävligt ut och alla bah: klart vi tar din kompis istället. Hon är mycket frääääschare.

    MEN EN DAG. DÅ JÄVLAR!

    kram och jag ser verkligen fram emot en radioteater. s e r i ö s t!

    SvaraRadera
  5. HMB: Jag hejjar på dig!

    EN JÄVLA DAG DÅ JÄVLAR SKA DOM JÄVLARNA FÅ SE!

    Ska försöka muntra upp mig så jag orkar jobba lite, din pepp hjälper. Tack ska du ha.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.