måndag 27 juli 2009

Jag har skrivit ett straight inlägg!

Dagens dikt
Det kan vara shite med sommar. När man måste sitta still och känna efter. Skit i det liksom. Det enda man kommer fram till är ändå bara shite. Shaka loss och bugga
istället.
Tack.

Jag har börjat hallucinera världen. Allt går i ett slags grönt skimmer. Det är ett slags grönt skimmer. Allt. Grönt. Skimmer.
Tack

Bygg ett tält av ält och bär det runt midjan som ett extra lager bukfetma (vilket du verkligen behöver)
Hänger du med?

Top notch.

Kvinnorna i mitt liv:
Vad gör du här. Du ska inte vara här. Du är bara ute efter att bli försörjd av Ronald (Ronald är typ asfattig) Du ränner här hela tiden.

Klart att det gick åt helvete, du är ju som du är. De andra barnen tycker att du är så sur, du ser ju alltid så sur och allvarlig ut. Du kan ju inte hjälpa hur du ser ut.

Vad tjock hon har blivit.
-Ja det är för att hon har hjärntumör.
Jaha, men vad tjock hon har blivit.

Alla tycker att du är så konstig. De tror att det går åt helvete för dig.
-Men de är religiösa.
Ja men de förstår inte vad du gör med din tid, och varför du inte har någon man och barn.
-Men säg att jag är en lesbisk seriemördare da, vem bryr sig.

Du har stulit mina pengar för att kunna köpa det där huset.
-Nej, det är mina pengar.
Hur har du fått dem da? Nej snott dem har du, av mig.
-Asså…
Jag har inte ens råd att bo på hemmet och inga jobb har ni, någon av er.
-Öh vi jobbar som fan allihop. (sneglar på bordet) ser här på ditt kontoutdrag att du har hundratusen lax på banken.
Dem har du snott!

Jag har gjort hälsovatten! Jag låter ett glas vatten stå i några veckor tills det börjar flyta runt lite grönt. Det är mitt hemliga knep för att hålla mig frisk.

Vad tjock du har blivit.

Männen i mitt liv:

Du ska sitta ned när jag pratar med dig!

Asså: en gång dristade vi oss till att låna familjens roddbåt, jag o farsan. Vi hade en asbra dag, rodde till en liten ö, fiskade, åt, badade. Det gillades inte av farbror med barn, de stod på strandkanten och blängde, så vi blev tvungna att ro hem igen så att de kunde få sin båt, som egentligen var allas böt. Nuförtiden använder dem aldrig båten eller huset eller cykeln eller allt det andra vi hade, som dem skulle ha.
Hänger ni med?
Vad lär vi oss av detta?
Var snäll.
Var inte snål.

Jag saknar farsan.

1 kommentar:

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.