Joe Lab rat

Dagens dikt:

She makes funny with face.

Killar.

Om jag ska vara helt ärlig: man måste anstränga sig hela tiden. För att de inte ska ramla av.

Eller Star Wars.

Som plåster.

Eller. 

Det känns som att vi inte riktigt tycker om varandra.
Eller det finns en viss form av svensk gitarrpop (läs även konst, teater, litteratur, folk, poesi) som folk gör, som jag aldrig kommer begripa. 

Det är ljugigt.

Det är ju bara ljug.

Unz.

Det är bara lögnare och bedragare.

I fina kläder.

Lifvet:

Lögnare och bedragare.

Släpar sig runt på södermalm.

I fina kläder.

Man vill ba sådär typ ”LIVIN ON THE EDGE”.

Fast de som gör det ser mest bara ut som att de irrar runt med ena foten för evigt stuck i en fjortisfylla och den andra i psykakuten hela tiden.

They make funny with face.
Man vill ju vara Batman, inte läjmer.

De ba:

Ditt fina hår osv.

Åh finaste…

Ditt jävla dreggel som zzzzz.

Shit. 

Jag måste tjacka en drulleförsäkring.

She makes funny with face.

Och medan vissa röker bort all mening så ligger vi andra och kollar på molnen. De ser ut som… grejs.

Det räcker så. 

Eller köper en lobsterkostym på buttericks.

Lobster liksom.

Lolster.

Och medan vissa röker bort all mening så ligger du och jag och kollar på molnen. De ser ut som… grejs.

Det räcker så. 

Eller köper en lobsterkostym på buttericks och ba disco.

Lobster liksom.

Igen.

Lolster.

Försökte ge serien Girls en chans men tröttnade efter tio minuter. 

Unz.

Unz.

Unz.

Min serie ska heta ”Det ska va goth å leva” och utspela sig i Värmland. Alla är fula och gör sig inte alls bra på en tv-skärm men de pratar utav bara fan och gör bort sig utav... och har ingen koll.
De är fula.
Som oss.

Fast inte som Bonde söker en fru utan mer Fantasy med varulvar och vampyrer och Ernst och grejer. De käkar kvarg.

Och människor.
De är fula. Som fan.

Tönt finns inte.

Det finns bara löv. Typ.

Åh löv!
Vad är ful liksom?

Och en jävla massa SochM, det ska ju vara hett nu i och me den där boken... Grey nånting? Folk tjackar analkulor och piskor så det ryker om det.
Unz. 

Jag vill hälsa på folk och filma deras tappra sadoförsök. Lägga mig på deras lilla sadosäng och bara unz unz unz med lilla sadotejpen och bitbollen och in i dimman hej hej.

Hej jag heter löv.

Jag är obesegrad hittills i år.

Ramlade av studsmattan i en zzzzzz.

Blabla.

Läjmers. 

Köp en lobster istället.

En clown.

Analkulor.

Hellre!

Dagens Bild:

Jag heter Justin Bieber.

I profil.

Den här bilden säger mig ingenting.
Det är något i luften just nu som suger det aktiva ur lilla hjärnan och pumpar in passiv. Har de hällt röka i våra pipes, Master?
Kan man typ beställa hem ett gäng som hoppar en upp ur sängen varje morgon med visdomsord i all välmening, energi och unz unz unz?
Och en slags kulturrevolution där alla ba målar och kladdar på varandra.
I all välmening?
Okej.
Blunda nu och föreställ dig en värld utan Sofo, Aftonbladet, modetidningar, Dn kultur, trafficking, crack och krig.
Och andas.
Föreställ dig nu en plats där folk får vara i fred.
Med varandra.
Och ingen är ensam.
Men alla får vara i fred.

Amen.
Hej.

Tyll

Foto: Martina Jordan

Det gick väl sisådär med Fäbodjäntan.
Men men, det var fina människor som peppade på och det blir inte alltid succé va.

Nu ska jag jobba som en jävel för att toppa formen (och mota Olle skräck i grind) till den 23 augusti då jag medverkar i Stockholm Fringe festival med föreställningen Das Boot.
18. 00 på kulturhuset den 23 aug
Samt:
16.00 på studio 44 den 25 aug

Om scenskräck bla

Och bristen på dig när du inte är här makes mig en rund boll.

Ba tuggar kex tills jag rullar.

Det stora vemodet som rultar in.

Bumsi bumsi.

Man borde fästa ett gummiband i dig.

Gummiboll.

Och den bästa låt som nånsin gjorts är:

Det ska va gött å leva

Annars kan vi lika gärna skita i alltihop!

Jag grämer mig punkt se.

Här is where old people live.

Och man kan inte tänka på de stora sakerna alltid, det går bara inte. Man mäktar ej de stora grubblerierna.

Ty här is where the cold people live.

Det finns en stor dos av du ska inte tro att du är något.

I mången peptalk.

Det luktar gas.

De verkar inte prata så mycket med varandra.

Ett tecken på att man är uttorkad.

Blabla.

Om konsten:

Man gör sitt bästa och skiter i om andra tjafsar. De kommer tjafsa ändå.

Och tafsa.

Nu kommer polisen.

(kallar denna för: tandborstning runt midnatt i norr med dimma over det hele iklädd oxblodsfärgad bjärnfitta och Nancy)

Jag tror att GUD tittar på mig och jag tror att han tänker typ: usch.

Och det är inte för att vara self absorbed.

Utan jag tror han gör så med de flesta.

Men ska man tro Internet är det mesta roligt hela tiden.

Folk gör succé ba jämt.

I spräcklig tan och med skitstora lips och buffaloskor.

Det ser alltid roligare ut än vad det var.

Jag kanske också ser ut så ibland.

Fast idag ringde jag hem till mamma och grät, för att jag är så rädd hela tiden. 

Allt är väl bra, men kroppen skakar och varje natt svettas jag mardrömmar, sa jag.

Du blir alltid sådan när du ska spela, sa hon.

Jo...

Ändå vill man, jättemycket. Berätta och visa och underhålla och möta blickar och roa och lätta och liksom tjolahopp tjola hej! och ge folk lite paus och haha och ho ho.

Det finns ingen logik.

Så har jag munsår också.

Utanför tutar en stor ballong som det står Aftonbladet på förbi.

Så då blir man lite apatisk.

Av skräck.

Lyssnade på Lars Lerins sommarprogram och bölade, för han kändes som en avlägsen syster eller nåt.

Och kropp och själ i p1 hade ett program om skådespelare och nervositet som var ganska intressant.

Fast det är en jävla skillnad att ha en trygg teater att jobba på där folk fattar varför du är rädd (oftast) än att alltid stå med tightsen på knäna på en offentlig toalett och försöka dra på sig sminket och rigga sina 800 rekvisita på fem minuter och värma upp samtidigt som folk vill gå hem och så måste man skrika för att synas och höras igen och igen.

Asså det är också kul men hej olika världar.

Man spelar ju för att man inget hellre vill.

Fast man inte vågar.

Och man vill inget hellre än att vara trygg också. Fast det måste komma på andra ställen eller i andra hand. Båda går inte.

Och kan man acceptera att det här yrket aldrig innebär den där tryggheten som man är en sucker för, så går det.

Trygghet är väl en slags illusion anyways som någon kloker säkert skulle sagt. En psykolog skulle väl kväka ur sig att man bör ha den med sig, inuti. Och det är nog sant.

Och det där med att man nog ska göra det man vill, trots skräcken, för vad annars liksom? Ingen kommer att tacka en för att man inte vågade göra grejs, man kommer bara slå sig själv för det.

Man får väl klaga och gråta bäst man vill, bara man gör det man ska göra. 

Typ.

Och lite mer skräckapati.

Skräpfilm och skräpserier.

Bölar.

Men det är härligt.

Och det är en gris i rymden.

  

(kallar denna: patetiskt självporträtt taget i ett självömkligt ögonblick på södermalm)

 Kärlek/

Svinet

Fäbodjäntan

Och 17.30 kör jag en slags teatergrej på 20 minuter som jag döpt till Fäbodjäntan.

Ja det blir korv...

Min kropp är en korv.

Jag är en gris så ja... korv.

Korv.

Era svin.

17.30 vid Grufvan.

Ur dimman in i elden!

Eller nåt.

/

Svinet

Wickamannen

Tänkte köra den där scenen från evil dead ni vet.

Den där den där tjejen blir våldtagen av en gren och släpad runt i skogen.

Släpad runt i skogen och våldtagen av en gren.

Musik.

Våldtagen av gren.

Musik.

Våldtagen av en gren.

Slut.

Fräsch och glad musik.

Kladda runt.

Åma sig.

Raggarbrudar som visar pattarna...

Jag vill köra runt dig på fyllan.

I Överkalix.

Runt runt.

Oh oh.

Dunka ditt huvud i biltaket.

Om du var vaken skulle jag ge dig.

Cliniderm.

Jag tror på en framtid där djuren tog över.

Där djuren dog.

Affirmera en liten armageddon.

Dialog från min vardag:

Monsters are real?

Yeah.

All of them?

Yeah.

How long?

All of my life.

Monsters.

Tom Pilibi.

John try to understand.

You monster.

Pinnar.

Och en såndär häxig ritual med genomskinligt nattlinne.

Incredible string band.

Markägare.

Pinnar.

Bärplockare.

Pinnar.

Vuvuzela.

Pinne.

Strut.

 (gnegg)

Det är här och nu punkt se.

Naturjävel.

Gödsel.

Bärplockare från…

Vi kastar sten på dem.

På en segway.

Den svenska drycken.

Ledan.

När något är fel.

Ledan.

Ramla ned i bajshinken.

Glenn.

Sverige.

Till bredden fylld med svin.

Jag sitter på två vargar punkt se.

Det här är mitt.

  

Ceremoniell pökrunda.

Biten av ett troll.

Stenad av ett troll.

Sola med ett troll.

Poff.

Make angst med ett troll.

Läsa master i Malmö.

Make haste.

Och vi tänker på alla de där smultronställena på tv hos Ernst och hos Tina med soltorkade tomater, fårullsstrutar och havet runt knuten, som vi näver kommer att få uppleva.

Skogsbrand.

Alla ba släpper sina kottar nu!

Musikteater med kottdjur.

Jag tänker att vi bara står här och svajjar lite som gräs.

Kollar på himlen.

Får lite svårt att andas.

Nackspärr.

Och här kommer alla filmmonster på en och samma gång.

Och failar.

Det handlar om:

Aids.

Unz unz.

Aids.

Och i femte hand… naturen.

Blommorna här luktar kräks.

Det sjunde elementet.

Vahetere… Pork?

Han kommer sent.

Han sitter i bilkö.

Han sitter och roterar på ett kebabspätt. Han kan tyvärr inte närvara.

Sverige.

The big scam.

Fejset.

Nepotismen.

Substantivet.

Soulpopen.

Mjukglassen.

Och mat som fastnar i halsen.

Klockan är kvart över en STOR STEN.

Note to self sommaren 2012:

Lyssna inte på Bruce Springsteens Nebraska.

Kaffet smakar diskmedel.

Om du var Gud skulle jag ge dig:

Pain.

Au chocolat.

Och allt man behöver är goda råd man inte följer, villkorslös kärlek och fika.

Det mesta andra reder sig?
Det hemska med den andra kärleken som på många sätt påminner om den utan vilkor är att den just inte är det. Den kan ta slut ba.

Bygg vem du vill bli.

Och ba:

Death over dishonour!

(deaf over dinosaur)

Stressed out över småpotatis.

Och plötsligt dyker alla film monster som någonsin existerat upp från alla hörn och kanter. 
Igen.

Dinosaur.

Cujo.

Clowner.

De kommer mot oss.

De försöker säga något viktigt.

Och de failar.

Och vi ba: aaaaahhh.

Och jag ser…

Kvinnor som kommer upp ur avloppet.

Glädjen av sällskap.

Det är jag som är Joker.

(färgar håret i fel färg)

Det är inte ens roligt.

Oink/
Svinet

Ovanstående krafs är från jobbandet med min grej i ART IN THE GREEN BOX som man kan kolla in här: https://www.facebook.com/events/245071742262391/
Jag kör en kortare pryl på vernissagen där den 4:e samt visar lite video på 44.an under augusti månad och tjoar igenom hela Das Boot där lite senare, återkommer med tid.


Kommer också spela Das Boot på STOFF den 23 augusti klockan 18.00.

Avatar

Det här är vad jag minns från filmen Avatar:

Nån hednisk Gud.

Naturlisch.

Natur. Legs.

Naturen.

Sigourney Weaver.

Sten.

Cigg.

Blue.

Gud så häxigt.

Gud det smakar blod i munnen.

Gnuggar det ”förbjudna” ögat.

Gnick gnick.

Fram och tillbaka.

Bakar in katten i gladpack.

Ser på Beyoncés pattar som går unz unz unz i takt till musiken.

På tv.

Manly.

Chores.

I djungeln.

Going umpa lompa.

Längtar tillbaka till slakthuset.

Allt till tonerna av: Vi kan göra nåt äckligt baby?

Hur mår jag idag?

Känner mig rädd.

Vad gör vi?

Vi bygger något performativt.

Något med tjur.

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

Unz

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

Unz

Unz

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

Pung.

Porn.

En vit rumpa som rör sig upp och ner.

 

Man blir så lätt den där tjejen. 

Bara tjejen.

Inte rolig, inte äventyr, inte den man super runt med utan man blir den trygga hamnen där folk kan förtöja och ba ladda batterierna.

Tänk dig ett hinder.

Det flyger du över.

Och jag vill vara Michael, inte nån jävla finkulturell jävel.

Beyoncé är Gud och Thorleifs hennes apostlar eller nåt.

Och ta i!

Vi blev kära på en hopplös plats.

(läs jorden)

Vi blev kära på en hoooplööös plaaats.

Och illusionen av att vara fattig med trasiga byxor och fjorton bast.

And porn.

Och vi gräver runt lite i fittan. Tbe-säsongen kommer tidigt i år.

Bruce.

Och Vulva.

Jag upplever att konst och performance inte tillför något.

Jag upplever att.

Jag typ hatar den.

To oink and back again.

A slaughter tale.

Vem ska rädda inatt?

Vem räddar Flipper?

Not me.

/

Svinet tha svin

Slaktkollage

Jo i Kil var vi i ett gammalt slakthus på 4000 kvm, tyvärr hade jag inte så mycket inspo eller tid att jobba men lyckades iaf bygga upp ett rum av hittade grejer och här kommer ett kollage av de filmsnuttar jag lyckades tuta fram i det, mest skräp men lite fint.
Den som blir mördad med boxcuttern heter Jonas och hjulen på skorna hade jag egentligen gett Jalle i present men lånade tbx dem en stund, och ja det är verkligen assvårt att hålla balansen i dem.

Musik: Okapi

Vidare och framåt.

KILL

En vecka in Kill (asså Kil i värmland)

Av Stina Kajaso

Om vecka 27 i Kil.

Kan någon bära mig en bit?

Sommarplågan ba:

Är det dags igen?

Ere dass igen?

Vi ska hm hm hm hm hm som värsta grymma män.

Tjejer är som frimärken.

Papa pa papa pa lala dass igen.

(lång tystnad)

Folk gör saker.

Sakta.

Pausa.

Sakta.

Pausa.

...

Jo vahetere Kil blir lik baklänges.

(lång tystnad)

Vår samtid:

Poesi som börjar med jag i varannan mening.

Och alla ba lövs it att se film om andras relationships medan lilla livet hemma paddlar bort.

Lite mer action nu.

Det ringer i örat.

Hallå?

Hej hallå.

Man blir en clown ba hej hallå.

Stor smiley ba :D

Snälla åk hem.

Igen – stor smiley.

Hej hallå?

Kör runt mig på en gammal vagn.

Konst som är uppfodrande.

Gammal vagn.

Konst.

Gammal vagn.

Hö hö.

Kör mig osv.

Drängarna.

Tjejer ba hö hö osv.

(till unz unz unz)

Vad är koden?

6804.

(till musik)

Det susar i säven.

Släng mig över sängen.

Flip me hittan och dittan.

A b c d me.

Sa Bill.

Mata me.

Be me punkt se.

Lev!

Sa Bull.

Geisha är en bra choklad att köpa för alla tycker Geisha är äcklig.

Horchoklad som du får ha för dig själv.

Som går och går men aldrig kommer till dörren.

Asså missar typ dörren.

Kom ned på jorden, slit dig och kom loss.

Konstnärer.

En sexuell metafor för någonting.

Dick sucks.

Jag är i vägen hela tiden.

Jag jag jag.
Unz unz unz.

(och mer action typ Bruce)

Åk genom Kil med så lite kläder som möjligt.

Landa på en Alpaca ba OINK.

Cykeln exploderar i ett enormt antiklimax medan man sitter på ett konstlajv och ba: Jag Är en liten tomte, jag är det. En tomte.

Konststudenter med illasittande tights.

Vi är armen som blod.

Och grejs.

Vi är första hjälpen information.

Ett halvdött spöke (med lakan och kedja och grejer) som ligger på.

Mage och leker med snigel på bilbana.

Den här apan drog till heaven och kom aldrig tillbaka.

Alpaca?

Som inte handlar om någonting.

Men ta på dig ett par byxor.

Alpaca?

Jag behöver en paus.

(paus)

Och i bakgrunden, en amerikansk Todd Solondz light om livet för vita (alpaca) självömkande människor.

Med blip blopljud.

Mig dig och alla vi inte känner?

Hej hallå eller.

I Kil.

Du är Moderaterna.

Till random vampyr:

You have had a long and unnatural life.

Jag gillar dina tights.

Typ: tjejer är som frimärken.

We toss them?

They are in the vägen för vårat seriösa arbete som handlar om mff mff mff.

Unz.

Milf.

Todd.

”Jag tar på dina bröst nu”

Taj mahal.

I cup them in my hands.

Allt är savage.

Och det ligger på bordet.

Yeeahhh.

Och den där känslan av att jag skulle kunna die for you.

Eller vänta stopp tut nej. Hell no. 

Inte alls faktiskt.

Den där känslan av att flyga fram på norska fjäll skumpeti skump. 

Min fru dog av rabies.

Hon hette Kaj Karussell.

Kils begravning och livs AB.

Kollar på kids och himlen i Kil, typ reflekterar:

Hmm. 
Himlen ser ut som en raggare ba mff mff unz unz oink.

She is wearing that dress that makes her boobs look big.

In Kil.

Du är lång och onaturlig.

Liksom… freaky.

Som ett sceniskt experiment.

Och om jag hade pattar.

Så hade jag flashat dem i en bil fyra på morgonen. I Kil.

Och alla ba:

Känner mig fast, som i ett kassaskåpsexperiment.

Bli mimare punkt se.

Skriv på pattarna ba: KILS BEGRAVNING OCH LIVS AB.

Touch IT.

(pausa)

Tha long and whining road.

Da Buzz.

In Kil.

(med tuta)

TU TU!

Du ser död ut.

Kvinnor är som frimärken.

Man typ postar dem?

Alla ba: sniff sniff det luktar underhållning.

I Kil.

Framför ett enormt SHRAJN jag tillverkat av färgglada plastleksaker från åttiotalet.

Alla går runt och SKÄMS.

Publiken gråter och vill aldrig mer gå HEM igen.

Vi äter Billys Pan Pizza med ananassmak och bölar.

För att den inte är god.

Jag vill aldrig se dig mer typ av en mysstund.

Min bästa stund på dagen…

När min man lägger ett stycke ved på spisen (petar in en pinne i brasan) och tio träd i skogen falla och världshaven stiger och alla skäms. 

Kvinnor är som frimärken.

Man glömmer bort att köpa dem?

(Patrick Bateman regisserar på slakthuset i Kil scen ett)

Spela rädd!

Bra bra! Ja det är fint SKRIK nu!

Yes! Skitbra.

(med värmländsk dialekt)

Så springer du genom kylrummet med byxorna på knäna, där ja, vackert!

Och så slår du i en massa konst och får rispor i ansiktet, snyggt! Bra!

Så snubblar du på lite videokönst och tumblar skriandes genom slakthuset, jepp. Och där kommer du in och yxar henne i benet, ta i nu. Väs att du är fjorton.

Och du skriker och skriker.

Och ingen hör.

För det är typ… eh tomt.

Kvinnor är som frimärken.

Fyrkantiga med räfflad kant runt och så med en bild på framsidan.

Hej.

Naturen möter konsten.

Jag luktar skit i foten.

Skaparglädje punkt se.

Strutarna värker av raggarbasen.

Beep beep.

Vahetere.

Vad gör du?

Det är inte film eller konst eller performance eller så.

Det är:

AIDS

AIDS

AIDS

AIDS

UNZ

Unz

Unz

AIDS

AIDS

AIDS

Du är Yoko för mig.

Sätt dig i en raggarbil, visa pattarna och så ba rätt in i framtiden.

Visa fittan.

Volvo 240.

Böj dig framåt.

Kathy Acker.

Hej och hå.

Vem är Valerie?

Boom Kackerlack.

Man kör djur hit i bilar.

Korv ut.

Gris in.

Korv ut.

Gris in.

Lim.

Anna Book.

Men det är dumt att göra konst om det.

Alla vill göra kött och blodkonst om det.

Eller go against it all som värsta Kikki Danielsson.

Man tänker queera tankar.

Man typ tar på sig själv på ett utstuderat och svårt sätt inne på ett slakteri.

Medan världen utanför ba: hej hallå!

Man försöker fokusera.

Fast alla grisliken ba: help mej dot kom.

Hej kom och hjälp mig.

Vi kan ligga.

De kör djur hit i bollar.

Tvivlar lite på mitt kön.

Fast på natten flyger jag.

Över könet ba: flap flap flap flap.

Raggarna kör runt här varje kväll. Runt runt som i en toilet. Jag vill skrika som toilet.

Och folk som inte svarar på tilltal dot com.

Mexitegel, bilar och grönska. Fucking grönt överallt. Jävla... hur grönt som helst. Som att man sakta sjunker in i the town of Nilbog och blir en ful vegetarisk tomte.

Utan karaktär.

Agnes Cecilia utan engelsk text.

Och långa desperata blickar. 

Mitt hjärtas melodi goes: dur, moll, dur, dur, dur, moll, moll, moll, dur, moll.

Kil, kungar, gudar och andar.

Och en understimulerad handikappad.

Hjältar, odjur och främmande världar.

En introduktion till O.

Kvinnor är som frimärken… Man tappar lätt bort dem i plånboken.

Jag är i första hand här för att jobba.

Jag ska gå till slakthuset nu och ta livet av lite konst.

Bump bump.

Ses lite senare.

Tack.